• Omkompositioner




    Text by Jenny Nordberg from the Exhibition at Falkenberg Museum >>>


    What does today’s patterns of consumption look like in relation to history and to the future? In the exhibition Recompositions at Falkenberg Museum industrial designer Jenny Nordberg works with rejected furniture from a reversed value perspective where she sees the furniture as a supply of material. During the exhibition she takes them apart, and from the pieces she creates new objects which have new function and meaning. During week 11 – 13 every Thursday and Saturday, and Wednesdays on uneven week numbers, Jenny Nordberg is present in the exhibition’s temporary workshop. You are welcome to visit her for conversation and inspiration!

    In parallel with this exhibition runs the exhibition Finn Juhl – a Danish Design Icon on the first floor of the museum. Many of Finn Juhl’s pieces of furniture have today reached the status of what we call “design classics”. But what happens with all the rest? Furniture that does not reach the status of design classic or for other reasons are not saved and preserved? Most pieces of furniture and objects produced and consumed belong in this category, consequently are not design classics. We live in an age of consumerism – objects and furniture are consumed in large numbers and at a high pace. Much of that furniture is soon discarded and quickly regarded as waste. Few objects are inherited or are seen as an investment which would have given them a longer life. Many of the pieces of furniture produced today even have a built-in expiration date, a planned aging of sorts. Most of what we do not longer want to keep end up at the dump, or in best case at an auction site or in a second hand store. Some pieces of furniture and objects not even second hand stores want to accept.

    Most of the time carpets and large tables are rejected since they are so hard to sell. But what is rejected and unwanted can be seen as a resource – as one huge supply of material, instead of being regarded as waste. By bringing in the rejected pieces of furniture into a new context they are suddenly no longer waste but are transformed into something to be desired – they have found their place. For this reason industrial designer Jenny Nordberg wants to collect this “waste”. These rejected objects which can have a new life and become new artifacts through relocation, disassembly and recrafting. A public call has been made ahead of the exhibition. The museum has asked for unwanted pieces of furniture and objects, especially large tables, carpets and various wooden objects. As soon as the furniture arrives at the museum and enters the exhibition space, it ceases to exist as furniture and Jenny Nordberg sees it only as a supply of material. The tables are categorised as “boards”. Carpets of various kinds fall into the category “textiles”. Those are two classical kinds of material to start from. Small wooden objects are also hard to sell. Turned wooden bowls, wooden trolls, and stained wooden candle sticks do not seem to be the most sought after objects by thrift store customers. These small objects can be seen as details and components.

    The exhibition Recompositions – Furniture Recompositions by Jenny Nordberg is divided into three phases.
    Set-up. This phase consists of the construction of a temporary workshop and collection of unwanted objects which will become a supply of material. Also, Agape and Brohjälpen have donated furniture they have not been able to sell. Workshop. In the temporary workshop the supply of material is transformed into new objects through the use of the concept “recomposition” and various surface treatment techniques, among others Allmoge Quick Fix. Here designer Jenny Nordberg also takes help from FAMI which is the municipality of Falkenberg’s labour market and introduction unit. FAMI helps out with sewing and woodwork. Gallery. The temporary workshop is packed away and the finished objects which have gone from unwanted artifacts to new furniture are put on display.


    The name of the exhibition is also the name of the concept for transformation Jenny Nordberg has developed. A kind of furniture reconstruction which shows how old furniture and objects can be seen as a supply of material and become new artefacts.
    The challenge is as hard as it is enjoyable. To plan a transformation without knowing what is being transformed. Working with old unwanted furniture as a supply of material is a whole different thing compared to going to the timber yard. But that is what makes the challenge enjoyable and just that – challenging. In order to avoid being completely unprepared Jenny Nordberg developed a transformation concept that is applicable to most kinds of furniture. This transformation concept she calls Recompositions. To put it simply the Recomposition concept is about taking rejected furniture and objects we do not longer want and divide them into smaller parts – building blocks. Then they are composed into new objects. A kind of reconstruction. During the course of the exhibition Jenny works in a temporary workshop set up in the exhibition space. Here she demonstrates how the rejected objects can become new ones through recomposition. Here she also takes help from carpenters and seamstresses from FAMI which is the municipality of Falkenberg’s labour market and introduction unit. The Recomposition concept is tried out at a small scale in this exhibition and the result will be unique objects. But would it also be possible to try out this way of thinking and this method of working at a larger, more commercial scale?


    To see rejected furniture as a potential supply of material instead of unwanted objects which in reality are trash still feels urgent and important. It is a way of viewing waste that is in line with British anthropologist Mary Douglas’ idea about “matter out of place”, a concept she brought forth already in the late 1960’s in the text Purity and Danger – An Analysis of the Concept of Pollution and Taboo. Matter out of place is thus about trash not being trash but rather objects out of place.
    As an example of objects out of place we can consider leaves and other natural elements. They are seen as perfectly obvious in nature but they are instead seen as trash if they end up on a living room floor. Or take a sandwich for example: When you hold it in your hand it is food, but if you drop it on the sidewalk it is transformed into trash. Is there anything that exists only as trash? Of course it is not as easy as saying we do not have trash but only objects out of place. Also, it is the overall amount of trash that is much too large. According to Naturvårdsverket an average Swede needs to lower her or his consumption to a fifth in order to live a sustainable life in a global perspective. Also interesting is the fact that waste is a relatively modern phenomenon. 150 years ago we hardly had any trash at all, all materials were part of different flows and exchanges, or were recycled. According to SIFO, in 2010 Swedes bought interior decoration, furniture and textiles for 21 billion Swedish Crowns. That almost equaled the amount spent on food (25 billion Swedish Crowns). The same year the average Swede generated 429 kg of trash, according to Naturvårdsverket. In the early 1900’s this figure was 25 kg per person and year. In 2012 the amount of waste had risen to 460 kg. It is hard to get information on how large amount of that number consists of furniture and similar objects. Also it would not reflect reality since only part of that amount of furniture is discarded. The rest is resold through the second hand market and some is given to thrift shops. But what we do know, is that there is more furniture than what we want and need.


    During the workshop phase of the exhibition designer Jenny Nordberg will use various techniques for surface treatment. Techniques with different expressions for making old surfaces new and to function as a decorative element. One of the techniques is Allmoge Quick Fix which Jenny Nordberg developed in 2006.
    During 2006 Jenny worked with several projects about things and phenomena she disliked. By exposing herself to her “dislikes” and instead making them hers the negative relation could be broken. Folk art (“allmoge” in Swedish) objects was one of her dislikes that was changed into enjoyment. Strictly intellectually Jenny Nordberg realised she should like folk art but was really reluctant to doing that. The break-through, or the turn, came when Jenny saw an episode of the TV show The Antiques Road Show, where expert Knut Knutsson virtually hits the ceiling over an old folk art cupboard. What he liked most was how the different layers of colour shone through where the cupboard was particularly worn. The signs of use and wear was something Jenny Nordberg also fell for. She commenced experiments to get the same kind of expression, but a lot quicker than through natural ware. At the 2007 Milan Furniture Show she showed a series of stools which had been décor painted in the technique she developed and that she calls Allmoge Quick Fix. Apart from Allmoge Quick Fix Jenny will use various shadings and colour transitions, painted-on patterns and simple prints, and three-dimensional surface effects.



    Text av Jenny Nordberg från utställningen på Falkenbergs Museum >>>


    Hur ser dagens konsumtionsmönster ut i förhållande till historien och framtiden? I utställningen Omkompositioner på Falkenbergs Museum jobbar industridesignern Jenny Nordberg med ratade möbler utifrån ett omvänt värdeperspektiv där hon ser möblerna som en materialresurs. Under utställningens gång plockar hon isär dem och av delarna skapar hon nya föremål med ny funktion och betydelse. Varje torsdag och lördag, samt onsdag ojämna veckor, under veckorna 11-13 finns Jenny Nordberg på plats i utställningens temporära verkstad. Besök henne gärna då för samtal och inspiration!

    Parallellt med denna utställning löper på plan två utställningen Fin Juhl – en dansk designikon. Många av hans möbler är vad vi idag kallar för designklassiker. Men vad händer med allt det andra? Möblerna som inte når designklassikerstatus eller av andra skäl sparas och bevaras? De allra flesta möbler och objekt som produceras och konsumeras tillhör denna kategori, alltså icke designklassiker. Idag lever vi i en tid av konsumism, saker och möbler konsumeras i stor mängd och i snabb takt. Många av dessa möbler blir fort ratade och klassas snabbt som skräp. Det är få objekt som ärvs eller ses som en investering och som därmed får leva ett längre liv. Många av de möbler som produceras idag har till och med ett inbyggt bäst-före-datum, ett slags planerat åldrande. Av allt det som vi inte längre vill ha hamnar det mesta på tippen eller i bästa fall på någon nätbaserad försäljningstjänst eller i en second hand butik. Vissa möbler och objekt vill inte ens second hand butikerna ta emot. Det är ofta mattor och stora bord som de tackar nej till eftersom de är svåra att avyttra. Men, det ratade och oönskade går att se som en resurs, som ett enda stort materialförråd, i stället för att klassas som skräp. Genom att ta in de oönskade möblerna i ett nytt sammanhang blir det plötsligt inte längre skräp utan förvandlas till något önskat – de har funnit sin plats. Av denna anledning vill industridesigner Jenny Nordberg samla in just detta “skräp”. Dessa oönskade ting som via omplacering, nedmontering och återuppbyggnad kan få ett nytt liv och bli till nya objekt. Inför utställningen har ett upprop gått ut. Museet har efterlyst oönskade möbler och prylar, speciellt stora bord, mattor och diverse träobjekt. Så fort möblerna kommit in på museet och utställningsrummet slutar de att vara möbler och Jenny Nordberg ser dem enbart som ett materialförråd. Borden hamnar i kategorin skivmaterial. Mattor av olika slag hamnar i kategorin textil. Två klassiska typer av material att utgå från. Även små träobjekt är svårsålda. Svarvade skålar, trätroll och betsade ljusstakar verkar inte vara det loppiskunderna är mest ute efter. Dessa små objekt kan ses som detaljer och komponenter.

    Utställningen Omkompositioner – möbelrekonstruktion av Jenny Nordberg är indelad i tre faser. Uppbyggnad. Denna fas består av uppbyggnad av en temporär verkstad samt insamling av oönskade objekt som sedan blir ett materialförråd. Även Agape och Brohjälpen har donerat möbler som de ej lyckats sälja. Verkstad. I den temporära verkstaden förvandlas materialförrådet via konceptet omkomposition och olika ytbehandlingstekniker, bland annat Allmoge Quick Fix, till nya objekt. Här har designer Jenny Nordberg också hjälp av FAMI som är Falkenbergs kommuns arbetsmarknads- och introduktionsenhet. FAMI hjälper till med sömnad och snickeriarbeten. Galleri. Den temporära verkstaden flyttas undan och de färdiga objekten som gått från oönskade artefakter till nya möbler och objekt visas upp.



    Namnet på utställningen är också namnet på det förvandlingskoncept Jenny Nordberg utvecklat. En slags möbelrekonstruktion, som visar hur gamla möbler och objekt kan ses som en materialresurs och bli till nya artefakter. Utmaningen är lika svår som rolig. Att i förväg planera en förvandling utan att veta vad det är som ska förvandlas. Att jobba med gamla oönskade möbler som materialförråd skiljer sig helt från att gå till brädgården. Men det är också det som gör utmaningen kul och just utmanande. För att inte stå helt oförberedd utvecklade Jenny Nordberg ett Förvandlingskoncept som går att applicera på de flesta typer av möbler. Förvanligskonceptet kallar hon Omkomposition. Enkelt förklarat går konceptet för omkomposition ut på att ratade möbler och objekt som vi inte längre vill ha delas upp i mindre delar – byggstenar. Därefter komponeras de ihop till nya objekt. En slags rekonstruktion. Under utställningens gång arbetar Jenny i en temporär verkstad som byggts upp i utställningsrummet. Här visar hon hur de oönskade objekten via omkomposition kan bli till nya. Till sin hjälp har hon också snickare och sömmerskor på FAMI som är Falkenbergs kommuns arbetsmarknads- och introduktionsenhet. Omkompositionskonceptet testas i denna utställning i liten skala och resultatet kommer att bli unika objekt. Men skulle det också kunna vara möjligt att tillämpa detta tankesätt och denna metod i större mer kommersiell skala?



    Att se ratade möbler som en potentiell materialresurs, i stället för oönskade objekt med skräpstatus, känns fortfarande aktuellt och viktigt. Det är ett sätt att se på skräp som ligger i linje med den brittiska antropologen Mary Douglas idé om “matter out of place”. ett koncept som hon förde fram redan i slutet av 1960-talet i skriften Purity and Danger — An Analysis of the Concept of Pollution and Taboo. Matter out of place kan översättas till “objekt på fel plats” och handlar alltså om att se att skräp är inte skräp utan istället saker på fel plats.
    Som exempel på objekt på fel plats kan vi ta löv och andra naturliga byggstenar. De ses som helt självklara i naturen men de betraktas istället som skräp om de hamnar på golvet i ett vardagsrum. Eller exempelvis en smörgås: När den hålls i handen är den mat, men om smörgåsen tappads på trottoaren blir den till skräp. Finns det något som bara är skräp? Naturligtvis är det inte så enkelt som att säga att vi inte har något skräp utan bara saker på fel plats. Det är ju också mängden skräp som är alldeles för stor. Enligt Naturvårdsverket behöver en genomsnittlig svensk sänka sin konsumtion ner till en femtedel för att det ska vara hållbart i ett globalt perspektiv. Intressant är också att skräp är en ganska ny företeelse. För 150 år sedan hade vi knappt något skräp alls, all materia ingick i olika flöden, utbyten eller återbrukades. 2010 köpte svenskarna enligt Sifo heminredning, möbler och textilier för 21 miljarder kronor. Det var nästan lika mycket som vi köpte mat för (25 miljarder). Samma år genererade den genomsnittliga svensken 429 kg sopor, enligt Naturvårdsverket. I början av 1900-talet låg denna siffra på 25 kg per person och år. År 2012 hade mängden sopor per invånare stigit till 460 kg. Hur stor del av denna sopmängd som är möbler och liknande är svårt att få fram information om. Det skulle heller inte återspegla en korrekt bild eftersom det bara är en del av möblerna som slängs. Resten säljs vidare på andrahandsmarknaden och en del skänks till second hand butiker. Men det vi vet är, att det finns mer möbler än vad vi vill ha och behöver.



    Under utställningens verkstadsfas kommer designer Jenny Nordberg att använda sig av flertalet ytbehandlingstekniker. Tekniker med olika uttryck för att göra gamla ytor nya samt för att fungera som dekorativa inslag. En av teknikerna är Allmoge Quick Fix som Jenny Nordberg utvecklade under 2006. Under 2006 arbetade Jenny med flera projekt som handlade om saker och företeelser som hon ogillade. Genom att utsätta sig för sina “ogillanden” och istället göra dem till sina kunde den negativa relationen brytas. Allmogeobjekt var just ett sådant ogillande som byttes till gillande. Rent intellektuellt kunde Jenny Nordberg förstå att hon borde gilla allmogesaker men det satt långt inne. Genombrottet, eller vändningen, kom när Jenny såg ett avsnitt av TV-programmet Antikrundan, där Knut Knutsson fullkomligen gick i taket över ett gammalt allmogeskåp. Det han gillade mest var hur de olika färgskikten syntes på ställen där skåpet utsatts för extra mycket slitage. Detta slitage och avtryck av bruk var något som Jenny Nordberg också tyckte mycket om. Här inleddes ett experimenterade med att få fram samma uttryck, fast mycket snabbare. 2007 visade hon på Möbelmässan i Milano en serie pallar som “dekormålades” med tekniken som utvecklats och som hon kallar Allmoge Quick Fix. Förutom Allmoge Quick Fix kommer Jenny även att använda sig av olika typer av toningar och färgövergångar, påmålade mönster och enkla tryck samt tredimensionella yteffekter.